Ja ..om 6 timmar och 16 minuter så lämnar vi 2007 bakom oss och beger oss in i det ännu okända 2008...jag sitter här nu och kan inte låta bli med att blicka tillbaka på det år som varit. Det känns som om 2007 har hållit på hur länge som helst. Det kan bero på allt som hänt under året som gått. Ja, det har inte hänt lite saker i mitt liv direkt. Det har hänt alldeles för mycket på en gång. Alldeles för många dåliga saker. Men 2007 har inte bara varit präglad av sorg. Det har allt hänt bra saker också...tänkte ta och försöka skriva ner lite av allt det som hänt under året.
Det har inte varit ett lätt år. Det har varit oerhört mörk och ensamt och jävligt. Många gånger har jag bara velat lägga ner allting. Bara gå och krypa ner i ett hål och gömma mig för resten av världen. Det har jag gjort vissa stunder också. Men jag har krypit upp ur hålet igen. Lite starkare för varje gång. Jag har utvecklats enormt som människa under året. Visst, det har inte bara gått framåt. Men sakta men säkert så har jag börjat lära känna mig själv. Jag har lagt den gamla Jens bakom mig och har faktiskt börja inse lite grann vem jag själv är. Jag har väll haft en så kallad identitetskris. Jag har varit så grymt förvirrad. Men som sagt så har jag börjat att förstå. Jag har börjat fatta vad som är viktigt för mig här i livet. Jag har tagit itu med mitt förflutna. Det har inte varit lätt. Men det känns skönt att ha gjort det. Det jag gjort förr förföljer mig fortfarande, men jag kan inte ändra på det jag gjort. Det ända jag kan göra är att i fortsättningen vara mig själv, den nya Jens som jag under året har hittat.
Det har varit en förändringens år. Jag tar med mig allt jag lärt mig in i 2008 och försöker lägga det andra bakom mig.
När jag sitter här och täker tillbaka så dyker det mest upp dåliga minnen i mitt huvud. All skit som hänt. Jag har för fan förlorat båda min morföräldrar under loppet av ett år...jag har suttit och kollat på medans hela min släkt i princip har fallit i bitar...jag har nog gråtit mer under detta året än någonsin förr i mitt liv...men jag har klarat av det...jag har klarat av alla dessa prövningar. Men det har varit jävligt svårt många gånger. Men tack vare mina vänner har jag klarat av det. Ja, det är faktiskt tack vare er.. Vet inte hur jag hade klarat mig om inte ni hade funnits...Johan, Nicklas, Ludde, Fredrik, Dalle, Vibke och alla ni andra. Tack för att ni finns! Ni är underbara allihoppa. Jag hade inte klarat mig utan er...
Jag kom att tänka på en sak här om dan. Hur små saker kommer att ändra ens liv. Hade jag aldrig åkt hem till Johan den där dagen på sportlovet. Så hade han aldrig kommit med idén att jag faktiskt kunde byta skola. Ja, jag bytte skola från Karlberg till Strömkullen nu i våras. Det var nog bland det bästa jag gjort under detta året. För hade jag aldrig bytt skola så hade jag inte varit där jag är idag. Då hade jag förmodligen inte komnit speciellt långt med att försöka hitta mig själv. Då kanske jag fortfarande hade suttit fast i supandet och i den falska tillvaro som jag levt i så länge...det är konstigt hur de små sakerna kan få så stora konsekvenser.
Det har inte bara varit ett dåligt år. Jag har en tendens att vara väldigt negativ. Men tänkte ta och försöka bryta den lite nu. Det har hänt underbara saker under året också. Jag har träffat en massa nya människor som kommit att bli några av de bästa vänner jag har. Jag har som sagt börjat hitta mig själv. Det har varit jäkligt jobbigt, men underbart samtidigt. Jag har lämnat ett förhållande vilket iofs var jäkligt jobbigt det med. Men jag har insett senare att det faktiskt var för det bästa. och nu så har jag hittat kärleken igen. En starkare mer sann kärlek...Det hände nu, precis innan jul. Det var det bästa som kunde hända. Du betyder så oerhört mycket för mig Johanna. Du har gjort min jul till en underbar jul. Du har gett mig det bästa och viktigaste i livet...Kärlek...tack för att du finns i mitt liv.
Nu är det endast 5 timmar och 37 minuter kvar till 2008. Jag hoppas och tror att det här året kommer att bli ett bra år. Jag har mycket att se fram emot. Nya lajv, fler nördkvällar, mer rollspelande, mer underbara stunder tillsammans med vänner och mycket mer..men framför allt...mer kärlek...
Gott Nytt år på er!
//Jens
måndag 31 december 2007
onsdag 26 december 2007
Kärlek
Hej igen! Var ett tag sedan jag bloggade nu senast. Detta beror faktiskt inte på något negativt den här gången. Det beror på att det bästa tänkbara har inträffat. Det där som jag gått och längtat efter så oerhört länge. Det där som jag drömt om och tänkt på nästan varje ensam stund....kärleken har bankat på min dörr. Ja, det är faktiskt sant. Jag kan knappt fatta att det faktiskt händer. Allting sen i fredags har kännts så oerhört overkligt. Jag har som vandrat runt i en dröm. Betraktat allt runtomkring mig extra noga. Allt har liksom gått i slowmotion på nått sätt. och hela mig är full av den där känslan...den där underbara känslan som griper tag i hela dig, den där känslan som är det största av allt..kärlek. Allting är helt obegripligt (liksom detta inlägg förmodligen kommer att vara :P). Och allt detta händer just som jag trodde att julen skulle bli ännu en sån där deprimerande jul där alla är ledsna...Då kom hon...Johanna...hon är den mest underbara tjej som jag träffat någonsin. Hon har gjort min jul till en i den bra kategorin. Jag är så oerhört lycklig...men jag antar att jag är rädd också...jag vill inte sabba nått den här gången...för det känns som om jag kanske faktiskt hittat rätt....sen så har jag nog som sagt inte riktigt fattat att det här händer. Det är bara alldeles för stort. Alldeles för många känslor att ta in på samma gång. Men det kommer sjunka in såsmåningom...
Ja och vad har då hänt sedan sist. Ja du. Jag har firat jul med mamma och pappa. Mer än så kan jag inte rota fram från mitt huvud just nu. Det känns så litet och obetydligt jämfört med henne. Jag har inte varit så här glad och lycklig på hur länge som helst. Ska nog inte försöka skriva mer nu. Jag kan nog inte få ner något mer begripligt på tangentbordet just nu ändå. ville bara försöka få ur mig lite av allt som surrar runt i mitt huvud just nu.
....Johanna....Du är underbar.....jag finner inte ord just nu för att beskriva allt jag känner för dig....<3
Ha det bra allihopa!
/Jens
Ja och vad har då hänt sedan sist. Ja du. Jag har firat jul med mamma och pappa. Mer än så kan jag inte rota fram från mitt huvud just nu. Det känns så litet och obetydligt jämfört med henne. Jag har inte varit så här glad och lycklig på hur länge som helst. Ska nog inte försöka skriva mer nu. Jag kan nog inte få ner något mer begripligt på tangentbordet just nu ändå. ville bara försöka få ur mig lite av allt som surrar runt i mitt huvud just nu.
....Johanna....Du är underbar.....jag finner inte ord just nu för att beskriva allt jag känner för dig....<3
Ha det bra allihopa!
/Jens
söndag 16 december 2007
Trött men Glad
Jag har väll egentligen inte så mycket att säga just nu. Veckan som varit har mest flutit på som den brukar. Det har varit ännu en tradig vecka som innehållet en del innan julen stress. Allt detta har dock avrundats i en helt underbar helg .
Som sagt så har veckan mest bara flutit på. Det har varit lite ensembleträning samt lite prov nu innan jul. I fredags så bar det av till Underdal för allmänt umgänge samt lite Mordheim. Det var jättetrevligt. Fick även träffa Mike igen vilket var allt för länge sedan. Jag och Dalle gav honom även utmärkelsen "heders dansk" och han bar titeln med stolthet, ^^. Efter en jättetrevlig kväll så bar det iväg igen på lördagen mot Ed till Johanna. Det blev en underbar dag och kväll som bl.a. innehöll en massa julstämning, långa samtal om allt från misär till hur skönt glycerin känns i munnen samt galna esspressomaskiner. Det var jättemysigt och Johanna är verkligen en helt underbar tjej. Hoppas du vet det!
Nu sitter jag här och skriver. Trött efter helgen, och lite trött på skolan nu innan jul, men mycket glad. Det var den bästa helgen på länge, och det behövdes verkligen mitt i all misär.
Nu är det bara en vecka kvar till jullovet. Det ska bli riktigt skönt att få vila ut tillsammans med familjen. Jag ska försöka att få till det sista i skolan och gå på jullov med gott samvete. Mina demoner härjar lite då och då, och ibland så bryter sorgen fram. Men jag vet att jag kan hantera det nu. Det kommer nog gå alltsammans till slut.
Ta hand om er!
//Jens
Som sagt så har veckan mest bara flutit på. Det har varit lite ensembleträning samt lite prov nu innan jul. I fredags så bar det av till Underdal för allmänt umgänge samt lite Mordheim. Det var jättetrevligt. Fick även träffa Mike igen vilket var allt för länge sedan. Jag och Dalle gav honom även utmärkelsen "heders dansk" och han bar titeln med stolthet, ^^. Efter en jättetrevlig kväll så bar det iväg igen på lördagen mot Ed till Johanna. Det blev en underbar dag och kväll som bl.a. innehöll en massa julstämning, långa samtal om allt från misär till hur skönt glycerin känns i munnen samt galna esspressomaskiner. Det var jättemysigt och Johanna är verkligen en helt underbar tjej. Hoppas du vet det!
Nu sitter jag här och skriver. Trött efter helgen, och lite trött på skolan nu innan jul, men mycket glad. Det var den bästa helgen på länge, och det behövdes verkligen mitt i all misär.
Nu är det bara en vecka kvar till jullovet. Det ska bli riktigt skönt att få vila ut tillsammans med familjen. Jag ska försöka att få till det sista i skolan och gå på jullov med gott samvete. Mina demoner härjar lite då och då, och ibland så bryter sorgen fram. Men jag vet att jag kan hantera det nu. Det kommer nog gå alltsammans till slut.
Ta hand om er!
//Jens
tisdag 11 december 2007
Kär och Misär
Då var det dags igen. Att försöka analysera min tankar och knacka ner dom på mitt tangentbord. Det har varit en mycket förvirrande vecka måste jag säga. Sedan bombnedslaget som kom så har det varit oerhört svårt att fokusera. Både p.g.a. all den oro och misär som det skapade. Men också p.g.a. den känsla som börjat bubbla upp i mig på sistone...
Avsaknaden av kärlek har varit mycket påtaglig för mig sedan mitt förra förhållande tog slut i somras. Jag har saknat allt med att vara kär och att vara i ett förhållande. Det finns dom som säger att det är skönt att vara singel. Att man får så mycket frihet och kan göra vad man vill. Jag håller inte med för fem öre... DET SUGER ATT VARA SINGEL! Det gör faktiskt det. Jag saknar tryggheten, jag saknar glädjen som kommer fram varje gång hon ler. Jag saknar att kunna ligga bredvid henne och känna doften av hennes hår...allt detta och mycket mer har jag saknat. Och jag har tänkt på det oerhört mycket. För mig är kärleken det viktigaste i livet, och jag har saknat den så mycket att det nästan inte går att beskriva. Men nu dom senaste veckorna så tror jag faktiskt att den börjat komma tillbaka. Jag tror att jag är kär igen. Det är nästan läskigt för mig att erkänna. Jag vet inte vad det är som gör det så läskigt. Kanske rädslan för att det ska gå likadant som sist. Att vi kanske inte kommer att passa ihop. vad det beror på vet jag inte, och det är ganska konstigt, nästan absurt att jag är rädd för det som jag längtar efter mest av allt. jag vet heller inte om jag är kär på allvar. Men jag kan inte förneka de känslor som jag fått när jag börjat prata med henne mer och mer. Jag kan inte tränga undan leendet på läpparna varje gång jag ser henne... och allt detta händer just som jag fallit ner i gropen igen. Jag är ledsen och kär samtidigt. Gråt blandas med glädje. Allt bara snurrar runt i huvudet på mig som en enda stor gröt. Det är som att blanda ihop ingredienser som inte passar ihop alls och baka en kaka av dom. Först känner man den stickande äckliga smaken, men sedan tränger en ljuv doft upp i näsan på en. Allt är bara helt jätteskumt och jag kan inte göra annat än bara sitta och titta på medans känslorna brottas i mitt huvud.
Veckan som så har väll varit helt okej. Skolan har flytit på som vanligt. Bara lite segare nu innan jullovet. Själv har jag som sagt vandrat runt någon konstig mix av känslor. Allt avslutades med en lugn och skön helg. Först bjöds det på sparkande japaner och kladdkaka med Ludde och Johan, ett välkommet avbrott från allt. Sedan har det varit en lugn helg som innehållit lite läxläsning, träning och allmänt slappande. Sedan har jag idag varit iväg och tränat gym för första gången på allvar. Jag var något skeptisk men bestämmde mig för att följa med Manfred för att se hur det var, och jag blev positivt överraskad. Det var helt OK, och något som jag kan tänka mig att fortsätta med.
Kriget mitt huvud har dock hela tiden legat där och gjort sig påmint, och jag vet inte när det kommer att sluta. Men jag har i varje fall lärt mig att inte tränga udan mina känslor. Det kommer nog att lösa sig till sist. Men hur vet jag inte. Det är väll bara att se tiden an, och att skriva ner dom på sitt tangentbord och titta på dom på sin datorskärm är ett sätt som jag börjar gilla allt mer sen jag började blogga.
Jag är jätteförvirrad just nu och jag hoppas att det löser sig snart även fast jag tvilar på att det blir någon enkel lösning på problemet.
//Jens
Avsaknaden av kärlek har varit mycket påtaglig för mig sedan mitt förra förhållande tog slut i somras. Jag har saknat allt med att vara kär och att vara i ett förhållande. Det finns dom som säger att det är skönt att vara singel. Att man får så mycket frihet och kan göra vad man vill. Jag håller inte med för fem öre... DET SUGER ATT VARA SINGEL! Det gör faktiskt det. Jag saknar tryggheten, jag saknar glädjen som kommer fram varje gång hon ler. Jag saknar att kunna ligga bredvid henne och känna doften av hennes hår...allt detta och mycket mer har jag saknat. Och jag har tänkt på det oerhört mycket. För mig är kärleken det viktigaste i livet, och jag har saknat den så mycket att det nästan inte går att beskriva. Men nu dom senaste veckorna så tror jag faktiskt att den börjat komma tillbaka. Jag tror att jag är kär igen. Det är nästan läskigt för mig att erkänna. Jag vet inte vad det är som gör det så läskigt. Kanske rädslan för att det ska gå likadant som sist. Att vi kanske inte kommer att passa ihop. vad det beror på vet jag inte, och det är ganska konstigt, nästan absurt att jag är rädd för det som jag längtar efter mest av allt. jag vet heller inte om jag är kär på allvar. Men jag kan inte förneka de känslor som jag fått när jag börjat prata med henne mer och mer. Jag kan inte tränga undan leendet på läpparna varje gång jag ser henne... och allt detta händer just som jag fallit ner i gropen igen. Jag är ledsen och kär samtidigt. Gråt blandas med glädje. Allt bara snurrar runt i huvudet på mig som en enda stor gröt. Det är som att blanda ihop ingredienser som inte passar ihop alls och baka en kaka av dom. Först känner man den stickande äckliga smaken, men sedan tränger en ljuv doft upp i näsan på en. Allt är bara helt jätteskumt och jag kan inte göra annat än bara sitta och titta på medans känslorna brottas i mitt huvud.
Veckan som så har väll varit helt okej. Skolan har flytit på som vanligt. Bara lite segare nu innan jullovet. Själv har jag som sagt vandrat runt någon konstig mix av känslor. Allt avslutades med en lugn och skön helg. Först bjöds det på sparkande japaner och kladdkaka med Ludde och Johan, ett välkommet avbrott från allt. Sedan har det varit en lugn helg som innehållit lite läxläsning, träning och allmänt slappande. Sedan har jag idag varit iväg och tränat gym för första gången på allvar. Jag var något skeptisk men bestämmde mig för att följa med Manfred för att se hur det var, och jag blev positivt överraskad. Det var helt OK, och något som jag kan tänka mig att fortsätta med.
Kriget mitt huvud har dock hela tiden legat där och gjort sig påmint, och jag vet inte när det kommer att sluta. Men jag har i varje fall lärt mig att inte tränga udan mina känslor. Det kommer nog att lösa sig till sist. Men hur vet jag inte. Det är väll bara att se tiden an, och att skriva ner dom på sitt tangentbord och titta på dom på sin datorskärm är ett sätt som jag börjar gilla allt mer sen jag började blogga.
Jag är jätteförvirrad just nu och jag hoppas att det löser sig snart även fast jag tvilar på att det blir någon enkel lösning på problemet.
//Jens
tisdag 4 december 2007
Mörker
Då var det gjort. Nu har jag skrivit mina första ord i min första blogg i mitt första inlägg. Har länge funderat på att börja blogga. Men har nog aldrig riktigt vågat. Jag antar att det beror på min rädsla att människor ska lära känna den sanna Jens. Den rädslan som funnits där så länge bakom murar, ridåer och dumhet. Anledningen till att jag nu tagit mod till mig är många. Jag har kännt ett allt större behov av att skriva ner mina tankar och känslor någonstans. Dessutom så tror Jag att jag kommit till det stadiet att jag inte är rädd för vad folk ska tycka längre.... Jag är inte rädd! Hörde Ni! Jag skiter i vem som läser detta! För jag orkar inte spela längre. Det leder inte till någonting annat än falskhet. Jag har jobbat på att bryta detta mönster ett tag nu och jag antar att det går framåt med små men säkra steg. Mycket tack vare min vän Johan. Jag skulle aldrig ha orkat utan dig. Du visade mig ljuset och jag kommer att följa det tills jag kommit ur den här oändligt långa tunneln jag kommit in i och vidare bortåt. Tack för att du är min vän!
Livet är väldigt mörkt just nu. Det blir det ibland, men nu är det mer än mina demoner som härjar i huvet. Det är snart jul. Det betyder pepparkakor, varma brasor och stora fina Julgranar. Men det framkallar även minnen om död, tårar och tomhet. Det var nämligen förra julen som min morfar dog. Min kära morfar....
Detta året skulle iallafall bli annorlunda tänkte jag för mig själv när jag såg alla julreor och dåliga coca-cola reklamer dyka upp. Men så blir inte fallet. I morse så hände det nämligen igen. Döden knackade på hos en av mina närmaste. Min kära systers svärfar dog i sjukhussängen efter en hjärtinfarkt. Och ännu en gång så slår tragedin in i familjen som ett knytnävsslag i ansiktet. Det känns om om alla runt mig bara dör hela tiden. Jag har för fan svårt nog att klara av mitt liv som det är och nu faller jag ner i hålet igen. Ännu en jul präglad av sorg.....
All energi försvann ur mig idag. Den lilla glöd som under de två senaste veckorna har blivit starkare och starkare. Men jag känner inte för att skriva om den just nu. Det får ligga till någon annan gång.
Jag är bara så jävla förrvirad. Mitt liv funkar någorlunda när allt flyter på. Men nu så gick allt i botten. Jag har lärt mig att man alltid kommer upp ur hålet men just nu så suger dock allt jävligt hårt.
Jag finner mig som vanligt obenägen att göra mitt skolarbete som tornar upp sig i drivor på mitt skrivbord. Jag vill göra det och påminner mig själv om det hela tiden. Men ändå så blir det väldigt lite gjort. Nu innan jullovet så är det extra mycket och jag blir allt mer och mer stressad. jag vet att jag i slutändan kommer att klara det på något sätt. Det är bara vägen dit som blir så otroligt mycket jobbigare. Mina demoner gör även dom regelbunda besök och det som hänt nu var bara den sista stöten som gjort att jag sjunkit ner igen. Alla minnen tråkiga minnen, sorgen och gråten tränger ännu en gång fram....
Och ännu en gång så skriker min far på mig och för att slippa konflikter och gräl så tar jag och avslutar detta inlägg, går och lägger mig och försöker försvinna från allt en stund.
Det kommer inte alltid att bli så här dystra texter. Men just nu så finns det mest bara mörker i mitt huvud...
Livet är väldigt mörkt just nu. Det blir det ibland, men nu är det mer än mina demoner som härjar i huvet. Det är snart jul. Det betyder pepparkakor, varma brasor och stora fina Julgranar. Men det framkallar även minnen om död, tårar och tomhet. Det var nämligen förra julen som min morfar dog. Min kära morfar....
Detta året skulle iallafall bli annorlunda tänkte jag för mig själv när jag såg alla julreor och dåliga coca-cola reklamer dyka upp. Men så blir inte fallet. I morse så hände det nämligen igen. Döden knackade på hos en av mina närmaste. Min kära systers svärfar dog i sjukhussängen efter en hjärtinfarkt. Och ännu en gång så slår tragedin in i familjen som ett knytnävsslag i ansiktet. Det känns om om alla runt mig bara dör hela tiden. Jag har för fan svårt nog att klara av mitt liv som det är och nu faller jag ner i hålet igen. Ännu en jul präglad av sorg.....
All energi försvann ur mig idag. Den lilla glöd som under de två senaste veckorna har blivit starkare och starkare. Men jag känner inte för att skriva om den just nu. Det får ligga till någon annan gång.
Jag är bara så jävla förrvirad. Mitt liv funkar någorlunda när allt flyter på. Men nu så gick allt i botten. Jag har lärt mig att man alltid kommer upp ur hålet men just nu så suger dock allt jävligt hårt.
Jag finner mig som vanligt obenägen att göra mitt skolarbete som tornar upp sig i drivor på mitt skrivbord. Jag vill göra det och påminner mig själv om det hela tiden. Men ändå så blir det väldigt lite gjort. Nu innan jullovet så är det extra mycket och jag blir allt mer och mer stressad. jag vet att jag i slutändan kommer att klara det på något sätt. Det är bara vägen dit som blir så otroligt mycket jobbigare. Mina demoner gör även dom regelbunda besök och det som hänt nu var bara den sista stöten som gjort att jag sjunkit ner igen. Alla minnen tråkiga minnen, sorgen och gråten tränger ännu en gång fram....
Och ännu en gång så skriker min far på mig och för att slippa konflikter och gräl så tar jag och avslutar detta inlägg, går och lägger mig och försöker försvinna från allt en stund.
Det kommer inte alltid att bli så här dystra texter. Men just nu så finns det mest bara mörker i mitt huvud...
//Jens
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
